Lösenkod på en mapp eller kryptering på en fil
Dessa är två olika mekanismer och skillnaden spelar roll när något går snett.
En lösenkod på en mapp styr vad appen visar för dig. Om appen är det enda som står mellan någon och filerna, stoppas den som når lagringsutrymmet på annat sätt — en säkerhetskopieextrahering, ett forensiskt verktyg, en stulen och upplåst enhet — inte av lösenkoden, eftersom själva filerna aldrig ändrades.
Vaultine krypterar varje fil med AES-256-GCM innan den skrivs till disk, och sparade data delas upp och randomiseras så att ingenting på disken liknar originalet. Nyckeln härleds från ditt mönster eller din PIN-kod och lagras aldrig. Ta ut hårddisken, montera den någon annanstans, kör återställningsprogram över den: utan din kod finns det ingenting läsbart att hitta.
Två mappar eller två förberedda svar
Privaults sekundära lösenkod öppnar en andra mapp, vilket ger en decoy-effekt: visa den ena, håll den andra privat.
Vaultine separerar de två uppgifterna som detta slår ihop. Decoy Vault öppnas med en andra kod och visar ett valv du fyllt med harmlösa filer i förväg, så att du bestämmer vad någon ser. Duress Vault öppnas med en tredje kod, visar ett tomt valv och raderar dina riktiga valv samtidigt — för tillfällen då filerna inte får överleva alls. När det väl har gjort det blir det valvet ditt huvudvalv, så att det inte finns något tomt skal kvar att förklara. Båda är Pro-funktioner och båda konfigureras medvetet.
Eftersom Vaultine avvisar alla koder det inte känner igen är valven på enheten exakt de du skapade. Det är värt att känna till om alla valvappar: vissa härleder nyckeln direkt från vad som än skrivs in, vilket innebär att varje inmatning öppnar någonting, inklusive ett valv du aldrig skapat.
Ett valv, fyra plattformar
Privault är en iPhone-app. Vaultine körs på Windows, macOS, iOS och Android, så samma valv finns på datorn där dina dokument faktiskt finns.
