Två koder, två olika jobb

Ett Decoy Vault och ett Duress Vault löser olika problem, och det är värt att vara exakt med vilket som gör vad innan du förlitar dig på något av dem.

Decoy Vault öppnas med en andra kod och visar exakt vad du fyllde det med i förväg — en uppsättning vanliga filer du själv valt. Det är för situationen där du behöver låsa upp något, och ett tomt valv i sig skulle vara misstänkt.

Duress Vault är en tredje kod som öppnar ett tomt valv och raderar dina riktiga valv samtidigt. Och det lämnas inte kvar som ett misstänkt tomt skal efteråt: det valvet blir ditt huvudvalv, som om ingenting annat någonsin funnits på enheten. Det är för situationen där filerna verkligen inte får överleva upplåsningen — evenemangsfoton som skulle identifiera någon, kontakter som inte bör spåras, planeringsanteckningar som inte borde existera för den som håller i telefonen. Båda konfigureras av dig i förväg, inte improviseras i stunden.

Ingenting att lämna över

Vaultine har inget kontosystem och ingen server som lagrar dina filer eller din krypteringsnyckel. Nyckeln härleds från din kod på din enhet och lämnar den aldrig. Det är ett designbeslut med en praktisk konsekvens: det finns ingen leverantörskopia av någonting som någon kan begära ut, stämma oss för eller läcka — eftersom den aldrig fanns där från första början.

Separata valv för separata saker

Foton från ett evenemang, kontakter för en kampanj och dina egna orelaterade personliga filer behöver inte dela ett och samma valv. Vaultine stöder så många separata valv som du behöver, så att organisationsmaterial kan hållas åtskilt från ditt privatliv och från alla andra kampanjer du är involverad i — på samma telefon som du redan bär med dig, eller på en bärbar dator, eftersom Vaultine körs på Windows, macOS, iOS och Android på samma sätt.